Va? VA?! Mina kläder har börjat dofta som något annat. Det känns som att jag tar en bit av mig själv varje gång och ger bort den. På kvällarna pratar jag om sånt jag egentligen aldrig nämner, TILL NÅGON. Och för vad? Jag ger er en bit av mig själv, och jag får inget tillbaka. Det är som en återvändsgränd. Som när jag idag gick till holmen och inte visste vart jag skulle gå så jag valde att gå över bron men så insåg jag när jag väl hade gått över bron, tänkte jag; varför gick vi hit? Det är ju en återvändsgränd, vi skulle ju ändå gå tillbaka. Samma väg. Igen. Tillbaka.
Och så är det ju nu. Vi går tillbaka. Varje gång går vi över en bro, och går tillbaka igen.
Och jag insåg, konstigt då jag jämrat mig de här senaste dagarna, jag insåg att jag inte ens bryr mig längre. Gå över din jäkla bro om du vill, och gå tillbaka om du vill det också. Snart kommer jag fortsätta, med eller utan dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar