Jag ljög. Jag gråter visst. hela tiden. nästan hela tiden. och det borde väl ändå inte vara något fel med det? Jag är ingen känslig person, jag ogillar att visa känslor. HATAR är kanske ett bättre ord. MEN när jag är själv, kan de komma upp. Om jag tillåter det - och det kanske inte heller är så bra att jag skriver om mina känslor jag inte gillar att visa, nej juste hatar att visa, såhär en torsdagskväll. Torsdagskvällar kan vara så jäkla... jäkliga. Hur ska jag nu få tag på dig? Telefonsamtal för mig är nästan förloradejag ringer inte folk, de ringer mig. jag har en telefonfobi. Den är nästan obotlig. som mina jäkla tårar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar