September sempteber. Nu blir jag mer och mer peppad på att bränna min dagbok från 7:an. Det är ju hemskt det där med att vara tretton år... och inte kunna skriva en vettig mening på över 100 sidor. Jag kan inte stå för ett enda ord i den där boken. Men en enda grej var bra, eller som jag tyckte om, Det var att jag verkade ha känslor på den tiden. Alla pirriga, patetiska, kära känslor. Sånt jag inte verkar uppleva nu. Nu... Det är på ett annat sätt liksom. Mer vuxet. mognare. Och det måste bli sagt, men det är mycket tråkigare att vara förälskad som vuxen än som trettonåring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar