Hah, jag hade den där tanken när du springer efter mig och gör det du ångrar du inte gjorde. Precis när du gick och jag gick och de tunga stegen var ännu tyngre för kylan i kroppen ville inte lämna mig, Men nu gjorde du inte det, och varför kan det inte vara jag som är så där initiativ tagande? Och varför önskar man på en fallande stjärna när den inte går i uppfyllelse? Och du vet inte. Jag vet knappt själv hur jag ska agera, förhålla mig till detta spel, till Den här dansen. Hur mycket mer ska jag hålla på? Hur lite är det jag gör igenkligen (egentligen stavas ju det "egentligen")? Åh, du tvivlar så mycket och jag gör planer på mina tvivel. Eller det gör jag ju inte, det är mer så att mamma pappa barn-leken återkommer även vid vuxen ålder. ung.vuxen.åldern.
Fan vilket flum. Är du tillgänglig till sånt här meningsfullt skitsnack? Jo det tror jag nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar