Min pappa, Hemingway

Min pappa och jag har olika sätt att uttrycka oss på. Han är bättre på att prata och gillar hellre att uttrycka sina åsikter/känslor (egentligen inga känslor alls, för min pappa är inte en känslomässig människa. Han är en riktig karl, en gammaldags sådan i allafall, i mina ögon) genom i tal än i skrift. Han säger att han får ut mycket mer av det han vill ha sagt.
Jag, å andra sidan, uttrycker mig bättre i skrift (tro det eller ej). Jag finner det så mycket bättre att kunna tänka över det jag ska skriva och inte stressa fram mina ord. Det är så mycket lättre. Dessutom kan man lätt radera det man skrivit och ändra, vilket man inte kan göra i tal. Och det kan ofta bli fel då, och då kan man inte få det "osagt". Ville bara uttrycka en slags kärlek till min far, för jag gör sällan det, och det är på tiden. För vem vet om han eller jag inte är här snart och allt vi tycker om varandra förblir osagt (eller oskrivet).

Lite Hemingway känsla över utseendet. Fin.