Passivitet lönar sig...

Jag har blivit så jäkla passiv på sistånde... och jag menar det senaste året. Det är för jäkligt! Jag borde bli arg över något. Vad som helst! Idag skrattar jag åt nyheter som är hemska. För det är det enda jag kan göra. Det har gått så långt att jag ibland skrattar åt verkligen hemska saker som händer i världen. Missförstå mig inte nu, jag skrattar inte på ett hånfullt sätt, utan mer på ett "haha-åh-där-jäkla-massmördarna/politikerna/våldtäkstmännen(!),-vad-ska-man-göra-med-dem?" sätt.

Jag är sarkastisk! Det är min natur, jag kan inte hjälpa det! Okej, nu ljuger jag. Det är nog inte min natur... jag har nog lärt mig det som en slags försvarsmekanism genom åren. Helvete vad jag älskar att vara sarkastisk! Det suger för er som får uppleva det... men jag bryr ju mig inte speciellt mycket, eller hur? Jag skrattar ju bara åt er olycka!
"Haha, vaad ska man ta sig till?... haha"