lördag 24 oktober 2009

SEVEN TO EIGHT YEARS OLD, THATS PRETTY SMALL


-jag ät så otrloigt oinspirerad att jag inte ens kan stava sätt. rätt. Där gick det.
Allt är så konstigt. på ett sätt ganska balanserat, när något går bra, går något annat i mitt liv dåligt. plusminusnoll lixxom. Jag har ALDRIG haft the cake och kunnat eat it too. Jag tror vissa har så. De har haft någon gång i sitt liv allt på en gång, en sekunds lycka, har de haft. Men sen återfår de väl det aldrig. Jag är dock rädd för att det jag har, som är så bra, kommer försvinna, så kommer jag vara kvar med det dåliga. Och det kommer jag inte klara av. Får väl bara baka en ny kaka då. Inget annat val. Jag tänker så in i framtiden, samtiden, på det negativa. Fast inte mycket. Bara lite. Ska försöka slutaJag lovar.

Inga kommentarer: