Jag är så förstörd att det inte är sant. Jag vet inte hur jag ska känna. Jag borde vara glad, för klaga vill man inte göra. Men jag gillar inte detta alls. Det känns som att alla mina möjligheter slängs upp i mitt ansikte och ger mig en bitchslapp. Och jag som inte ens förtjänar det. Tror jag. Näe, jag vet inte om jag ska gråta eller skratta. Då är det fint när det kommer upp sånna här bilder som jag inte direkt sett skönheten på från första blicken. Då känner man sig lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar